På spaning efter den kulturpolitik som flytt
Calle Nathanson slutar efter 10 innehållsrika år jobbet som vd för Folkets Hus och Parker. Inom kort släpps hans bok På spaning efter den kulturpolitik som flytt (Premiss förlag). I boken tecknar han en bild av hur den kulturpolitiska debatten förändrats under perioden 2013-2023. Enligt Calle Nathanson är två saker tydliga – kulturen flyter numera uppströms politiken och misstron mot civilsamhället har ökat.
När jag började på Folkets Hus och Parker 2013 bestämde vi oss för att återkommande ge ut ett nyhetsbrev med en tillhörande ledare. Tanken var att positionera och visa upp den fina verksamhet som bedrivs inom folkrörelsen, och att från vårt perspektiv fortlöpande peka på de utmaningar och möjligheter vi ser.
Folkets Hus och Folkets Park med tillhörande verksamheter är viktiga pusselbitar i lokalsamhället och är med och bygger demokratin på orten. Genom att vara en central plats för möten, kultur och bildning träffas människor i både tillfälliga och mera permanenta grupper i stora och små sammanhang. Diskussioner om angelägna ämnen förs över en kopp kaffe, efter att ha sett en film på biografen eller efter ett föreningsmöte. Det är genom det nyfikna samtalet där man skapar möjlighet för att ta in nya perspektiv som demokratin byggs och utvecklas, i det lilla växer det stora fram.
Under perioden 2013-2023 har jag skrivit nästan 10 krönikor om året. Det har handlat om aktuella frågor som berört filmpolitik, bildkonst, digitalt sänd scenkonst, nya mötesplatser i områden med socioekonomiska utmaningar, behoven av offentliga stöd och mycket annat. Lagom till att jag snart slutar och går vidare mot nya uppdrag inom en annan del av folkrörelsen, har jag passat på att summera åren som gått.
Kulturpolitiken,
en stridsfråga i den
allmänna debatten
Vilka kulturpolitiska frågor var aktuella under perioden? Vad hände egentligen under flyktingvågen 2015 och hur agerade civilsamhället? Vilka kulturpolitiska frågor lyfte regeringen? Hur drabbades kulturlivet under pandemin och hur ser resan tillbaka ut för de publika kulturverksamheterna?
Två saker är tydliga när man blickar tillbaka på det decennium som förflutit. Det första man slås av är hur kulturpolitiken, från kort innan valet 2018 och fram till idag, har seglat upp som en stridsfråga i den allmänna debatten. Innan dess var kulturpolitiken framförallt ett intresse begränsat till den egna branschen. Idag står frågor om armlängds avstånd, folkbildning och public service i centrum av debatten. Dessa frågor har blivit brännande politiskt gods.
Synen på
civilsamhället
har förändrats
Det andra som är tydligt är att synen på civilsamhället, i form av föreningar och studieförbund, har förändrats radikalt. Tidigare var samverkan mellan kommuner och civilsamhället helt självklart och man diskuterade framförallt hur det skulle utvecklas. Idag ifrågasätts civilsamhället och rädslan att gå in med olika typer av stöd från kommunalt håll växer. Debatten är snedvriden och uppskruvad och istället för att tala om vikten av att samhällets utveckling ska bestå av tre parter i samklang – det offentliga, det privata och det ideella – så betonas rädslan för att kriminella intressen ska ta del av offentligt stöd. Och det beror inte på att civilsamhället är kidnappat av kriminella, inget kunde vara mer felaktigt, utan på att tilliten från det offentliga tillåts brista.
Ställningstagande
kring dessa frågor
blir avgörande
Det är ideologiska orsaker som ligger bakom dessa förändringar. Sverigedemokraternas strävan efter att bli landets största parti går genom att ta makten över kultur, media och folkbildning. Sent har de övriga partierna vaknat upp, och där vissa tar motdebatten svajar andra rejält och vet inte vilken fot de ska stå på. Regeringspartiernas ställningstagande kring dessa frågor och deras handlande i praktiken kommer att bli avgörande för om demokratin ska brytas ner eller utvecklas under de kommande åren.
Om detta och mycket annat kan man läsa i boken På spaning efter den kulturpolitik som flytt som inom kort går att beställa i nätbokhandeln.
Jag vill också passa på att tacka alla som läser vårt nyhetsbrev och uppmana er att fortsätta göra så även framöver. Det händer ständigt intressanta och viktiga saker inom Folkets Hus och Parker sedan långt mer än hundra år tillbaka, och ni vill inte missa den spännande fortsättningen de kommande hundra åren.
Tack folkrörelsen för att jag fått vara med en bit på vägen.
Inlägget är en del av Folkets Hus och Parkers nyhetsbrev.
Starta en prenumeration här