För en rimligare värld
– En utställning om Folkets Hus och Folkets Park

PIONJÄRTIDEN 1890-1920

Folkets Hus och Folkets Parker byggdes av arbetarrörelsens medlemmar, för att de skulle ha någonstans att mötas och diskutera sina angelägenheter. Då hade de varken mötesfrihet eller verklig yttrandefrihet. De fackligt eller politiskt organiserade arbetarna fick inte hyra lokaler, eftersom de var socialister och betraktades som samhällsomstörtare. Därför bildade de en byggnadsförening, en folketshusförening eller folketsparkförening som började med att samla in pengar och köpa mark att bygga på. Det var vanligt att arbetarna inte fick köpa mark själva, utan köpet kunde gå genom en bulvan. Ofta byggde arbetarna själva på helger och kvällar eller under strejker. Det första självbyggda huset var Malmö Folkets Hus, som invigdes 1893. Redan 1890 hade arbetarna i Kristianstad invigt sitt Folkets Hus, en ombyggd snickeriverkstad.

De organiserade arbetarna ägde husen och parkerna. Man samlade in pengar med hjälp av listor eller tegelstenskort och ordnade basarer, konserter och fester till förmån för Folkets Hus. Det gick även att köpa andelar och fackföreningarna gjorde uttaxeringar till förmån för husen. Ändå var det svårt att få ekonomin att gå ihop. År 1907 bildades LO:s Folketshusfond som lånade ut pengar till föreningarna. När huset eller parken var klar ordnade medlemmarna en stor invigningsfest.

Arbetarna skötte verksamheten ideellt. Kvinnorna utförde ett stort arbete med kaffekokning, städning och servering. I Folkets Hus hade arbetarrörelsens organisationer sina expeditioner. Den viktigaste verksamheten var fackliga och politiska möten. I storstädernas Folkets Hus hölls också kongresser och konferenser.

I folkparkerna firades 1 maj och andra arbetarfester med politiska tal, musik och dans. Arbetarsångerskornas politiska sånger blandades med bondkomikernas satiriska kupletter. I Folkets Hus hade kultur och bildning stor betydelse. Där fanns arbetarbibliotek och studiecirklar, föredrag och debatter, teater och film. Konsten började synas i form av donerade konstverk till de större Folkets Husen och en och annan arbetarskulptur i parkerna. I både hus och parker hade man faninvigningsfester och andra arbetarrörelsefester. Alternativ till kyrkan och religionen fanns också i form av sagostunder, profana julottor samt borgerliga begravningar och bröllop.

Under pionjärtiden växte arbetarkulturen fram. Verksamheterna expanderade och krävde allt större utrymmen. En folkparksarkitektur utvecklades: Parkerna hägnades in och entréerna, där man sålde inträdesbiljetter, målades faluröda. Ett brädgolv att dansa på var bland det första som byggdes och snart var det dags att sätta tak över dansbanan. Kaffekokningen, som först skedde utomhus, fick en serveringspaviljong med både kök och sittplatser. En liten scen för lokala artister växte till scener med tak och sittplatser för publiken. Den unika folkparksteatern var ett faktum.

Från 1890-talet och fram till demokratins genombrott omkring 1920 var Folkets Hus och Folkets Parker arbetarrörelsens, men öppna för alla. Husen och parkerna var det fria ordets rum och samlingsfrihetens platser; det demokratiska samhällets mötesplatser. Solidariteten byggde Folkets Hus och Folkets Park och det är solidariteten som håller dem vid liv.

Text: MS

händelser under pionjärtiden

I utställningen har vi har gjort 30 nedslag som lyfter fram olika händelser där Folkets Hus eller Folkets Park på olika sätt har bidragit till en rimligare värld. Sju av av dessa händelser berör pionärstiden.

1. Gershedens Folkets Hus

2. Konst och agitation

3. Arbetarbibliotek

4. Kata Dalström

5. Storstrejken 1909

6. Malmstenstruppen

7. Entreprenörsanda i början av förra århundradet