Kulturen i skottlinjen när demokratin attackeras

Samtidigt som merparten av de politiska partierna tävlar om att överträffa varandra i fråga om insatser för lag och ordning och kompensationer för de skenande energipriserna, pågår ett lågfrekvent men metodiskt arbete med samfällt syfte att försvaga och desarmera den svenska demokratin. Den pandemisargade kultursektorn är ett tacksamt mål för extremhögerns strategi att öka polariseringen för att släppa fram en auktoritär politik.

Inspirationen kommer både från totalitära yttringar på 1930-talet och ett starkt polariserat nutids-USA, exempel som tyvärr visat sig såväl framgångsrika som svårbekämpade. På så sätt förtjänar det här valet mer än något annat val i modern tid epitetet ödesval. Genom framför allt den konservativa högerns positionsförflyttning och strategiska normalisering av extremhögern, har den svenska demokratin tappat en försvarslinje, som gör den mera sårbar för angrepp än någonsin under de 100 åren vi haft allmän rösträtt.

Riksdagsparti bygger
upp hemlig trollarmé

När Moderaterna och Kristdemokraterna introducerade Sverigedemokraterna som ett rumsrent regeringsunderlag, uppstod nya hotbilder. Aldrig någonsin har ett parti med nazistiska rötter stått så nära den svenska regeringsmakten. Med reell påverkan på en regeringsbildning vädrar SD morgonluft och metodvalen för att vinna ett ökat stöd blir i det fördolda alltmer skrämmande. Den 26/8 avslöjade Dagens ETC att SD i största hemlighet byggt upp en egen trollarmé, där näthatare får lön för att sprida propaganda, hot och lögner till hundratusentals följare i sociala medier. I DN den 1/9 häpnar professorn i teoretisk filosofi, tillika akademiledamoten, Åsa Wikforss över avsaknaden av löpsedlar, utfrågningar och kommentarer från samarbetspartierna på högersidan, med anledning av avslöjandena.

Att det ser ut så, kan naturligtvis tolkas som en direkt effekt av, och tyvärr också framgång för, det industrialiserade hatet som underblåser polarisering och politikerförakt.

Effekten bekräftas också i den Novusundersökning Folkets Hus och Parker presenterade i början av sommaren som visar att förtroendet för både politiker och media ligger på rekordlåga nivåer. Utspelen om att begränsa public service, att politiker ska kunna ställa journalister som rapporterar på ”fel” sätt till svars är metoder för att testa gränser och trubba av reaktioner. Resultaten i undersökningen kan till delar bekräfta möjliga framgångar för dessa metoder. Annie Lööf har länge varit en måltavla för SDs systematiska hatattacker, där enbart deras nätkanal Riks publicerat fler än 180 hatinlägg riktade direkt mot centerledaren. Det går inte att utesluta att SDs omfattande näthat utsatt drabbade för direkt fara, något som kan bidra till att skrämma politiker till tystnad, eller i värsta fall till att de inte orkar fortsätta med sitt engagemang.

Kulturen riskerar bli
högerextremt redskap

I Aftonbladet den 1/9 gör Somar Al Naher iakttagelsen att de högerextrema rörelserna sedan länge lärt sig utnyttja miljöfrågan, då den visat sig vara ett effektivt redskap för att öka polariseringen och ytterligare späda på politikerföraktet.
Från detta är övergången till att något liknande håller på att ske med kulturen, som fortfarande är starkt försvagad av pandemin, inte förvånande eller orimlig. Det är enkelt att odla budskap som bekräftar och förstärker misstroendet mot politiker genom ett misstänkliggörande av kulturen. Det faktum att kulturens återstart är långt ifrån avklarad, kan också enkelt vändas genom trollfabrikernas riktade vrede, där finansiering av exempelvis experimentell kultur och konst ifrågasätts, till förmån för kultur som kan användas för att bekräfta en Sverigebild som bättre stämmer överens med en högerextrem och främlingsfientlig politik. Att detta skulle kunna ske, har plötsligt blivit betydligt mera sannolikt genom normaliseringen av extremhögern.

Kulturen har långt kvar till sin normala styrka, vilket lätt döljs bakom Håkan Hellströms publikrekord på Ullevi, eller jublande festivalarrangörer som slagit publikrekord. Det är viktigt och glädjande med arenakonserternas framgångar, men ger inte hela bilden. I skuggan står folkparker som tappat var fjärde besökare i sin danspublik, och biografer med glest besatta stolsrader. Med risken för krympande anslag i kölvattnet, med en snabb utarmning av den lokala kulturen som följd. De stora arenorna är inte garanter för rättvisa och allas lika värde på samma sätt som Folkets Hus, folkparker, samlingsslokaler och teaterföreningar är.

Tre stora hot

Ett scenario där en kraftigt försvagad kultur, ett utbrett politikerförakt och ett ifrågasatt public service får självaste demokratin att skaka i sina grundvalar och i förlängningen bana väg för ett auktoritärt ledarskap, har i och med SDs medvind och legitimering blivit skrämmande sannolikt och snabbt krupit närmare.

Hoten är verkliga och högst påtagliga.

Vi ser tre akuta hot mot kultur och media och i förlängning även mot demokratin:

  1. Oskadliggörandet av kulturen. Försöken att dränera och politiskt förvandla den fria konsten och kulturen till särintressen.
  2. Misstänkliggörandet av public service. Försöken att montera ner och styra public service har blivit ett konservativt drömprojekt, som späder på både media- och politikerföraktet, samtidigt som samhällets skyddsmekanismer försvagas.
  3. Undermineringen av folkbildningen. Folkbildningen har genom såväl folkhögskolor och studiecirklar starkt bidragit till såväl utvecklingen och tillämpningen av den svenska demokratin, som utveckling av individens livsförutsättningar. Misstänkliggörandet och förringandet av folkbildningen försvagar demokratin.

För att stärka demokratin och åter bygga upp dess motståndskraft mot angrepp, behövs en kraftfull demokratisk mobilisering där civilsamhället gör gemensam sak för att återupprätta förtroendet, skapa förutsättningar för engagemang, och öppna verkliga möjligheter till inflytande och påverkan för individen.

Politik måste fortfarande vara att vilja, men med distinktionen att vilja gott.
Allt annat är otänkbart och en katastrof för oss alla.

Calle Nathanson, vd Folkets Hus och Parker


 

Inlägget är en del av Folkets Hus och Parkers nyhetsbrev.
Starta en prenumeration här