Demokrativillkoren: Det måste vara lätt att göra rätt!
Idag (3 april) överlämnade regeringen sin proposition om nya demokrativillkor för civilsamhället och trossamfund till riksdagen. Rimligt med ett enhetligt regelverk, men det måste vara lätt för civilsamhället att göra rätt, menar Folkets Hus och Parkers vd Nina Andersson.
Det är ett stort förtroende att hantera skattepengar. De ska bara gå till föreningar och organisationer, som genom sin verksamhet bidrar till demokratin och gör det möjligt för människor att tillvarata sina grundläggande rättigheter i form av yttrandefrihet, mötesfrihet och religionsfrihet. Om en organisation – i sina föreningsdokument, i sin verksamhet eller genom en företrädares offentliga uttalanden – främjar extremism eller motverkar de demokratiska principerna så ska de inte få ekonomiskt stöd. Gott så. Det är sen det blir knepigt.
För när blir det så? Vad ska egentligen ha hänt? Ska en lokal förening i Uddevalla bli av med sitt stöd för att en annan lokal förening i samma nationella organisation i Lycksele misskött sig? Vad kännetecknar ett yttrande som ”motverkar det demokratiska styrelseskicket”? Och om en kassör i en förening skriver något på sin egen facebook – är det då ett privat yttrande, eller kan det kopplas till verksamheten och få konsekvenser där?
Det är i dessa skärningspunkter och gränsdragningar som det kommer visa sig om demokrativillkoret främjar eller kanske i värsta fall hämmar demokratin. Det kan medföra betydande risker om föreningar hela tiden måste sträva efter att vara på den säkra sidan och därför inte vågar bjuda in obekväma debattörer eller upplåta lokaler till andra organisationer än de man känner väl till. Och där demokratiarbetet behövs som mest – i socioekonomiskt utsatta områden med stort demokratiskt underskott – är riskerna tråkigt nog störst om fler riskerar att stängas ute. Där behöver vi ha låga trösklar in i verksamheterna.
Folkets Hus och Parker arbetar sedan många år aktivt med att bygga upp nya mötesplatser i områden med lågt valdeltagande, och vi vet att samarbeten med många typer av nätverk och individer är det som krävs för att åstadkomma verklig förändring. Men om man inte vågar ta samtalen utanför sin krets, om ens organisation då riskerar bli av med sitt stöd – och att dessutom en helt annan del av organisationen också kan bli det – vad händer då med demokratiarbetet? Det finns risk att det genom exkludering och att organisationer sluter sig, skapas ett större problem som överskuggar de avarter som förslaget syftar till att stoppa. Regeringen konstaterar själva i propositionen att det inte finns skäl att tro att våldsbejakande extremism, hot, våld och kränkning är vanligt förekommande inom civilsamhället. Det vet också alla de miljontals svenskar som själva är aktiva i föreningslivet och drar sitt strå till demokratistacken.
Så, för att slå vakt om det mycket värdefulla demokratiarbete som civilsamhället bidrar med varje dag, året runt, är det otroligt viktigt att rättssäkra gränsdragningar och bedömningsgrunder tas fram och att ribban läggs högt. Ge civilsamhället stöd att göra rätt med en gång, i stället för hot om att i efterhand kräva tillbaka stöd.
Nina AnderssonVd Folkets Hus och Parker