Kulturpolitiken måste prioriteras
Vi ser nedskärningar och en vilja att kontrollera kulturen på flera håll i världen, kända exempel är kulturpolitiken som förs i Ungern och Polen. Två länder vars politik Sverigedemokraterna hyllar och inspireras av. Det är dags för övriga riksdagspartier att lyfta fram kulturfrågorna.
Det råder ingen tvekan om att president Trump kommer att försöka genomföra allt som han lovade under valrörelsen. Det som inte framkommit tidigare är den kulturfientliga politik han står för; han ska lägga ned National Endowment for the Arts, motsvarigheten till Sveriges kulturdepartement samt privatisera public service. USA har aldrig haft en stark offentlig finansierad kulturpolitik, men dessa förändringar är drastiska och visar på rent kulturförakt.
I Europa har vi under flera år sett en auktoritär vind få kraft inom det kulturpolitiska området. De högerpopulistiska och fascistiska partierna driver en kulturpolitik som begränsar public service-uppdraget, kontrollerar vilka personer som tillsätts till chefspositioner på nationella kulturinstitutioner och premierar framförallt kultur som stärker den nationalistiska berättelsen. Detta ser vi i både Ungern och Polen.
Här hemma för det kulturpolitiska området en slumrande tillvaro. Vid sidan av Sverigedemokraterna har de andra riksdagspartierna i mångt och mycket en samsyn kring vad man vill med kulturen. Finansieringsfrågan har i debatten utgjort den största skillnaden mellan blocken men i praktiken inte lett till några större svängningar mellan borgerliga och rödgröna regeringar.
Sverigedemokraterna ser nu en möjlighet att ta plats inom det kulturpolitiska området. De vill också kontrollera tillsättningar inom public service, göra nedskärningar av offentligt stöd till experimentell kultur, begränsa människors rätt till bibliotek på grund av deras bakgrund och i princip ta bort medier på andra språk än svenska. Grunden i deras kulturprogram utgår från ett essentialistisk synsätt och målet att värna nationen Sverige möjliggörs genom en reglerad och till innehållet detaljstyrd kultur.
Att kulturområdet inte prioriterats och setts som en självklar kärna för att skapa politiska samtidsberättelser av övriga riksdagspartier är en gåta för mig. Varken kultur eller bildning har varit en del i partiledarnas vokabulär. Detta har bland annat uppmärksammats av tankesmedjan Timbro i boken ”Varken bildning eller piano”, som kritiserar borgerlighetens ointresse och i boken ”Bildning-då, nu, sen” som Folkets Hus och Parker gett ut i samarbete med Arena Idé, som för fram liknande kritik gentemot arbetarrörelsen.
I vår genomför regeringspartierna sina kongresser. Lås oss hoppas att kulturfrågan åtminstone kommer upp på dagordningen vid dessa tillfällen. Om ett och ett halvt år är det val – underskatta inte kulturpolitikens möjlighet att tala till väljarna om vilket Sverige vi vill se.
Calle Nathanson, vd Folkets Hus och Parker
2017-02-09