Förra veckan hölls ett ”Filmpolitiskt toppmöte” i Göteborg arrangerat av Västra Götalandsregionen i samarbete med Göteborg Film Festival.
Filmåret 2018 inleds traditionsenligt med två centrala arrangemang – Guldbaggegalan och Göteborg Film Festival. I år var det extra roligt att följa Guldbaggen med ett så bra filmår som 2017 bjöd på. The Square, Sameblod, The Nile Hilton Inicident, Korparna och Silvana – Väck mig när ni vaknat är alla mycket starka filmer och konkurrensen om Baggarna var knivskarp.
Göteborg Film Festival invigdes med att Alicia Vikander välförtjänt förärades Nordic Honorary Dragon Award och Gabriella Pichlers nya fantastiska film Amatörer var öppningsfilm. Vilken start!
I samband med invigningen hölls också ett ”Filmpolitiskt toppmöte” med politiker från olika nivåer, bland annat medverkade kulturminister Alice Bah Kuhnke. Syftet är att inleda ett samtal för att gemensamt möta de utmaningar filmen står inför. Ett hedervärt initiativ som förhoppningsvis fortsätter efter nästa val.
Det som är slående med det nya filmpolitiska landskapet, vilket Charlotta Denward från Film & TV-Producenterna pekade på, är att det idag finns fler röster som deltar i samtalet – precis som kulturministern avsåg när den statliga reformen genomfördes – men alla med lite reell makt. Förutom en aktör, Svenska Filminstitutet, vars inflytande stärkts avsevärt.
Samtidigt sträcker flera av regionerna, till exempel Västra Götaland, Skåne, Norrbotten och Stockholm, upp händerna och utropar ”Vi har varit med ett tag, utan oss ingen filmpolitisk utveckling!”. Och så är det, om vi vill se en filmpolitisk utveckling där vi på sikt kan säga att svenska filmframgångar kommit till tack vare systemet och inte trots det, så krävs fler finansieringskällor och ökad samverkan.
Situationen för biograferna fick också plats i debatten. Här gav Annacarin Öman från Folkets Hus i Lidköping en beskrivning av en levande och vital biografverksamhet som drivs av folkrörelsen. Hennes ord om att landets biografer behöver bra svensk film för att överleva kan inte överdrivas.
Och så debatterades momshöjningen. Branschen må vara oeniga om frågan om ett filmavtal kontra statlig filmpolitik men är helt överens om att momshöjningen var fel. För Folkets Hus och Parkers medlemmar är det ett 30-tal biografer som drabbas hårt av momshöjningen. Som lök på laxen har alla biografer som visar Live på bio fått Skatteverkets onda öga och beskattas med 25 procent på alla föreställningar som visas i repris.
Niclas Malmberg, från Miljöpartiet, försökte förklara varför momshöjningen genomförts. Hans argumentation om att biograferna måste ta fram statistik som visar bortfallet innan någon ändring kan komma på tal, fick mig att minnas ett uttalande av Bengt Göransson:
”Kulturpolitikerns roll är att värna kulturområdet”.
Att ta bort kulturmomsen för biograferna kan inte sägas vara ett steg i den riktningen.
Calle Nathanson,
vd Folkets Hus och Parker