Låt inte Norrköpingssjukan rasera kulturlivet
Med absolut gehör för tondövhet, brakade Norrköpings kommunalråd rakt in i riksmedia häromveckan. Hennes utspel kan summeras till att en bortskämd elit har skott sig på skattebetalarnas pengar, att de ska lära sig att veta hut, öva mer och om kulturen inte bidrar till tillväxten så får man se sig om efter en annan hemvist. Det är ett välkänt populistiskt språk, men problemet med Norrköpingssjukan är självklart inte retoriskt, utan vad det faktiskt står för. Och att det inte bara gäller Norrköping. Runt om i landet händer samma sak, vi nås så gott som dagligen av signaler om de svårigheter som uppstår för förenings- och kulturlivet lokalt, hur det just nu drabbar flera orter i hela landet.
Nästa vecka presenteras statsbudgeten för kommande år och mycket tyder på att det blir en dyster läsning. Det beror på två saker – den ekonomiska realiteten i en växande lågkonjunktur med hög inflation samt därtill hörande prioriteringar. När reformutrymmet krymper blir det ännu viktigare hur prioriteringarna görs. Hittills vet vi att regeringen väljer att sänka skatten på snus, bensin och diesel. De lägger mer av våra gemensamma skattepengar på att människor ska kunna ha städhjälp i sina hem eller få sin pool rengjord. Det är belagt bortom alla tvivel att det är de med de högsta inkomsterna som gynnas av utökat rot- och rutavdrag. Alla bidrag till etniska föreningar som är en viktig del av civilsamhället, inte minst i utsatta förorter, dras samtidigt in.
Att kraftigt skära ner på stöd till kulturen och civilsamhället är helt fel väg att gå. Det måste nu och i framtiden fortsatt finnas ställen där vi kan samlas, uppleva och reagera på saker tillsammans. I oroliga och otrygga tider är det faktiskt ännu viktigare, för oss som människor och för att hålla ihop som samhälle. Det behöver finnas någonstans att ha ett föreningsmöte, att organisera sig, att se en film eller en teaterföreställning, att arrangera en fest eller en danskväll. Denna möjlighet måste också finnas i hela landet, inte bara där man förlitar sig på det som marknaden för tillfället känner för att leverera. I de mindre orterna är det fria kulturlivet och de många gånger ideellt drivna lokaler där man kan samlas, i hög utsträckning beroende av finansiering från och samverkan med kommun och region. Det är inga stora pengar vi pratar om, men det gör det möjligt att driva verksamheten med i övrigt små intäkter och ideella resurser.
Regeringen och staten spelar självklart också en mycket viktig roll i kulturens infrastruktur. Här måste regeringen agera. Budgeten kan inte bara gynna snus, diesel och de allra rikastes behov av lyxkonsumtion. De krävs att:
- Kulturpengar ska gå till kultur. De statliga institutionsbyggnaderna i Stockholms renoveringsbehov får inte belasta den nationella kulturbudgeten. Det är inte rimligt att renovering av Naturhistoriskas tak, höjda hyror på Blasieholmen eller den kommande miljardrenoveringen av Operan ska utarma kulturlivet och göra det svårare för vanligt folk att ta del av kultur i hela landet.
- Det föreningsdrivna kulturlivet behöver få fortsatt stöd. Pandemin kan ibland kännas avlägsen men för de som arbetar med kultur är de negativa konsekvenserna fortfarande högst reella. De små reserver som kanske tidigare fanns är sedan länge borta, läget är ansträngt och sårbart. Genom i sammanhanget små medel kan man säkra att det människor har nära sig och samlas kring kan fortsätta finnas kvar.
- Kulturen måste rymmas i kommunala och regionala budgetar. Idag berättade regeringen att det finns ett tillskott på 10 miljarder till kommuner och regioner i budgetpropositionen. Enligt Sveriges kommuner och Regioner (SKR) behövs det 28 miljarder. Dessa pengar måste komma även kultursektorn till del!
Sverige har flera utmaningar just nu – med ekonomin, polarisering och bristande känsla av samhörighet. Dessa kriser kräver mycket arbete, men kan enbart lösas tillsammans. Att då radera förutsättningarna och strypa det som ger kraft och hopp åt det gemensamma är både dumsnålt och rent ut sagt farligt. Det är med viss oro jag kommer följa budgetpresentationen nästa vecka.
Nina Andersson
vd Folkets Hus och Parker
Inlägget är en del av Folkets Hus och Parkers nyhetsbrev. Starta en prenumeration här