folksamling på torg - saknas en lokal att mötas i?

Civilsamhället är inte fienden

Det går en våg av det-krävs-hårdare-tag vad gäller kriminalitet i socioekonomiskt utsatta områden. Samtidigt som politiska företrädare övertrumfar varandra med tuffare åtgärder, riskerar det att skapas en allmän och genomgripande misstänksamhet mot allt som sker i förorten, vilket får motsatt effekt. Civilsamhället är inte fienden, utan tvärtom en möjliggörare av ett demokratiskt samhälle.

Boken Familjen av Johanna Bäckström Lerneby, som handlar om en maffialiknande familj i Angered i Göteborg, fick åter fart på debatten om den ökande kriminaliteten i socioekonomiskt utsatta områden och vilka åtgärder som behövs. Det är en intressant skildring, där såväl polisen som brottsoffren och förövarna kommer till tals. Boken visar hur en förhållandevis liten grupp kan sätta skräck i resten av lokalbefolkningen och hur myndighetssamverkan kan stoppa något som pågått under många decennier.

Men debatten som blossat upp i bokens kölvatten piskar också upp kraven på hårdare tag, vilket riskerar att urskillningslöst döma förorten och de som bor i den på förhand. Det är inget som författaren ska hållas ansvarig för, utan det handlar istället om det politiska debattklimatet och den rådande medielogiken.

Att det finns kriminalitet där mycket unga människor – barn – dras med och används av äldre för att kringgå lagstiftning och straffpåföljd är uppenbart och något som måste stoppas. Att det finns fundamentalistisk religiositet med svenska IS-krigare och terrorhot är också väldokumenterat och något som måste förhindras fortgå.

Vi får inte falla ner i
diket där alla i förorten
ska misstänkliggöras

Men när vi diskuterar dessa hot mot demokratin, får vi inte falla ner i diket där alla i förorten ska misstänkliggöras och där beskrivningen av verkligheten bara får målas i en färg.
Förortsrörelsen, som under senare år drivit folkbildning och pekat på behovet av demokratiska och sekulära mötesplatser, har också poängterat bristen på journalistik som är förankrad i förorten. Att den starka medelklassen som bor centralt beläget i urbana områden framgångsrikt kan skildra sitt eget grannskap och sina barns skolor, måste också vägas upp med deskriptiva berättelser från förorten.

Folkets Hus och Parker har under flera år arbetat för att skapa nya medborgardrivna mötesplatser i socioekonomiskt utsatta områden. Det handlar om ett 15-tal mötesplatser som under arbetets gång utvecklat sina verksamheter i orter som Tjärna Ängar i Borlänge, Vivalla i Örebro, Husby i Stockholm och Kungsmarken i Karlskrona.
Det är ingen dans på rosor att starta en ny mötesplats, utan hårt slit av lokala eldsjälar där kommunens intresse och uppbackning varierar stort på olika håll i landet. Många gånger är det två steg framåt och ett steg bakåt när ekonomin är skral eller när det ideella arbetet blir övermäktigt för den enskilde.

Civilsamhället
måste också finnas
med och ges plats

Att polis, socialtjänst, skolor och andra myndigheter förstärker sin samverkan är nödvändigt. Men civilsamhället måste också finnas med och ges plats i ett sådant sammanhang. Ingen som bor lokalt och arbetar för att främja demokratin genom öppna och sekulära mötesplatser vill hotas av kriminella eller religiösa fundamentalister. Om de politiker som starkt driver på att folkbildning och föreningsliv ska misstänkliggöras och inte längre uppbära något offentligt stöd får gehör, kommer de sociala utmaningarna att öka, demokratin försvagas och samhällets kostnader för kriminaliteten att öka.

Det är inte civilsamhället som är fienden. Tvärtom är det själva förutsättningen för demokratin och möjligheten att driva positiv samhällsutveckling.

Calle Nathanson, vd Folkets Hus och Parker


 

Inlägget är en del av Folkets Hus och Parkers nyhetsbrev.
Starta en prenumeration här