Förorten behöver inga fler lättflyktiga projekt. De insatser som görs för att bryta ojämlikhet och marginalisering måste vara långsiktiga. Utvärderingen från Myndigheten för Kulturanalys av satsningen Äga rum reser flera frågor.
Nyligen presenterade Kulturanalys sin utvärdering av satsningen Äga rum. Den förra regeringen tog initiativ till satsningen och gav Statens kulturråd och Statens konstråd i uppdrag att utforma och genomföra den. Kulturanalys konstaterar att satsningen bidragit till att bredda kulturbegreppet inom ramen för den statliga kulturpolitiken, men säger samtidigt att det är svårt att bedöma hur långsiktiga effekterna blir. Det är tydligt att de två myndigheterna valt att genomföra satsningarna med helt olika utgångspunkter. Kulturrådet satte delaktighet som den främsta ledstjärnan för sin satsning medan Konstrådet fokuserade på konstnärlig kvalitet. Konstrådet genomförde processerna lokalt i delaktighet, men när det gällde den konstnärliga framställningen utgick man från ett traditionellt kvalitetsbegrepp.
Folkets Hus och Parker förordade tidigt att en satsning skulle genomföras. Vi var dock noga med att betona att en sådan måste syfta till att få kommunerna att axla ett långsiktigt ansvar. Långsiktigthet är avgörande vad gäller insatser i socioekonomiskt utsatta områden om de ska skapa verklig förändring. Otaliga är de projekt som genomförts från 80-talet och framåt i syfte att utjämna skillnader och motverka segregation. Och nästan lika många tomtebloss har dessa satsningar lett till. Tröttheten på tillfälliga insatser är så stor att det går att tala om en projektos, en slags projektutmattningssjuka.
Folkets Hus och Parker har sedan flera år tillbaka drivit ett arbete att skapa nya mötesplatser där det idag saknas. Det har bildats nya föreningar i områden som Husby i Stockholm, Vivalla i Örebro, Tjärna Ängar i Borlänge och Bredsand i Sundsvall där boende gått samman för att skapa mötesplatser för föreningslivet, kultur och samtal. Flera av dessa nya medborgardrivna mötesplatser var också sådana som skapade projekt inom ramen för Äga rum. De statliga medlen har spelat roll under de tre åren som satsningen genomfördes. Utan dessa medel hade det varit svårt att få igång verksamheten för flera av föreningarna.
Men dilemmat som uppstår är när vardagen infinner sig. Kommunernas politiska representanter, som många gånger hejat på och varit med vid lanseringarna på bild i lokalpressen, har inte varit lika snabba att bevilja verksamhetsstöd till mötesplatserna. Folkets Hus och Parker har jobbat med avsiktsförklaringar tillsammans med kommunerna och försöker nu utveckla dessa till regelrätta IOP:er. Det är ett sätt att garantera långsiktig samverkan mellan civilsamhället och det offentliga.
Levande demokratiska mötesplatser där man kan vara med och utforma innehållet och där kultur, folkbildning och engagemang utgör kärnan i verksamheterna, skapar social hållbarhet. Det offentliga, på såväl statlig som kommunal nivå, måste se till att insatserna blir långsiktiga. Det behövs permanenta verksamheter, inte fler tillfälliga fyrverkerier.
Calle Nathanson,
vd Folkets Hus och Parker
Här finns Nyhetsbrev 5 att läsa.