STÖDET TILL CIVILSAMHÄLLETS ARBETE MED KULTURARVEN MÅSTE ÖKA

Det är mycket som är positivt i regeringens nyligen framlagda Kulturarvsproposition. Och det är tydligt att bibliotekslagen med dess uppdrag om fri åsiktsbildning och kunskapsförmedling legat till grund för den nya museilagen. Skrivningarna om civilsamhället är starka men de konkreta förslagen är dessvärre alldeles för vaga.

Kanske blir det som med bibliotekslagen, att vi kommer att få se en revidering av den nu framlagda museilagen om några år. Det var på många sätt en framgång när den första bibliotekslagen antogs, men ganska snart insåg många att den var otydlig och att det fanns behov av förtydligande.

Uppdraget i den nya lagen är tydligt – ”Museerna i det allmänna museiväsendet ska utifrån sina ämnesområden bidra till samhället och dess utveckling genom att främja kunskap, kulturupplevelser och fri åsiktsbildning”. Det är glädjande och åtminstone för mig självklart att utgångspunkten ska vara att kulturarvet är till för alla. Ett nytt perspektiv är att det ska brukas, användas och arbetas med. Så har det inte formulerats tidigare. Ofta har museivärlden i tidigare decennier haft ett snävt perspektiv, där vårdandet och bevarandet varit fokus och förmedlandet fått stå i skymundan. Missförstå mig inte, utan bevarande har vi inget att förmedla. Men vi måste hela tiden ställa oss frågan vad vi vill förmedla om det vi bevarar.

Man kan undra varför det tas fram en kulturarvsproposition just nu? Det finns säkert ett praktiskt svar på detta om vi begrundar de nästan tjugo betänkande och rapporter som lagts fram av olika utredningar och myndigheter under de senaste åren som berör  kulturarvsfrågor. Jag vill ändå tro att regeringens viktigaste anledning är att tydliggöra museernas inneboende bildningsmöjlighet för den enskilde individen. Att besök på museer ska ge oss tillfälle att mångfacetterat blicka mot det förflutna för att det vidgar våra chanser att förstå oss själva och vårt samhälle bättre. I en tid när nationalistiska krafter växer och dess företrädare vill använda kulturpolitiken och kulturarvet för att skapa en samtidsberättelse som bygger på ett snävt och exkluderande essentialistiskt synsätt, är det av största vikt att återigen slå fast principen om armlängds avstånd. Det är absolut nödvändigt att regeringen klargör att museerna och dess innehåll ska stå helt fria från politisk styrning.

Civilsamhället får en framträdande roll i Kulturarvspropositionen. Det är rätt och riktigt då den ideella sektorn på många sätt arbetar aktivt med våra kulturarv, genom bevarande, användande och brukande av dem. Tyvärr saknas konkreta förslag till förändringar för att stärka civilsamhällets kulturarvsarbete. I propositionen tillförs tre miljoner kronor, vilket är i det närmaste skrattretande lite. Regeringen behöver i kommande budgetar visa att man på allvar vill förstärka civilsamhällets möjligheter och då inte bara genom ökade anslag. Det måste även handla om att i regleringsbrev ge de statliga kulturarvsmyndigheterna i uppdrag att understödja ideella krafter. Vi är ett starkt civilsamhälle som dagligen kulturarvar i syfte att reflektera över oss själva och våra lokalsamhällen, för att bättre förstå vart vi vill vara på väg i framtiden. Ge den ideella sektorn det statliga understöd som den förtjänar.

CALLE NATHANSON, VD FOLKETS HUS OCH PARKER

Här kan du läsa Nyhetsbrev nummer 2.