Kerstin Wennergren, Hammarkullens Folkets Hus. Foto: Yarko Rhea Salazar

Det går inte att driva ett hus med bara projektpengar, men det går att pröva nya satsningar, skapa bra verksamhet, få in mer personal och täcka upp för lokalkostnader.

Kerstin hittade pengarna

Hammarkullens Folkets Hus har drivit – och fått – finansiering till många projekt genom åren. Målgruppen har alltid varit barn och unga. Här berättar föreståndaren Kerstin Wennergren hur det gick till.

De flesta hus och parker får sin grundfinansiering av sin kommun. Hur mycket stöd de får skiljer sig beroende på storlek, vilken verksamhet de bedriver och var de verkar. Det kan vara 0 kronor, det kan vara flera miljoner. En del föreningar har även – utöver kommunstöd – sökt och fått projektmedel från olika instanser. Ett sådant hus är Hammarkullens Folkets Hus i Göteborg, som genom åren drivit flera kulturprojekt med stöd från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) och Arvsfonden. Projektmedlen har stått för ungefär en tredjedel av husets intäkter.

”Det går inte att driva ett hus med bara projektpengar, men det går att pröva nya satsningar, skapa bra verksamhet, få in mer personal och täcka upp för lokalkostnader. Projekten har också gjort att vi skärpt till oss, vi har slipat på de idéer som har kommit upp tills att de har blivit bra”, säger Kerstin Wennergren, före detta föreståndare, som hade huvudansvaret för de olika projekten.

Några exempel: ett medieprojekt där barn rapporterade från området, ett teaterprojekt tillsammans med barn från andra områden i Göteborg samt projekt om barns rättigheter där barn tecknade, filmade, intervjuade, ställde ut och var med på barnfilmsfestivaler. Målgruppen har alltid varit barn och unga i området.

Kerstin Wennergren

”Vi har alltid använt olika former av kultur som metod, men istället för ’bara pyssel’ har vår bakomliggande tanke varit att skapa möjligheter till påverkan och egen organisering. Att barn ska få med sig något de kan ha nytta av längre fram.”

I många områden finns en kritik mot projekt som metod. Olika projekt kommer och går, mestadels utifrån, få består, vilket har skapat en projekttrötthet.

”Jag kan förstå kritiken, men jag tycker att det beror på var initiativet till projektet kommer ifrån och vad som händer efter projektet. Om verksamheter bara dör när projekten är slut, då är det klart att det blir en besvikelse.”

Text: Jennie Diekmans
Foto: Yarko Rhea Salazar