I Kulturanalys senaste rapport slås det fast att det kulturpolitiska målet om delaktighet fortfarande inte uppnås, det är fortsatt stora skillnader mellan olika grupper och olika delar i landet. Dock missar Kulturanalys att lyfta fram att ideell kultursektor spelar en stor roll för att utjämna skillnaderna som det offentliga inte klarar av.
I rapporten En lägesbedömning i relation till de kulturpolitiska målen 2019:1 slår Myndigheten för kulturanalys tydligt fast att det offentliga inte lyckas att nå upp till de kulturpolitiska målen. Det är framförallt delaktighetsmålet som 45 år efter att det antogs fortfarande inte uppfylls. Kulturanalys skriver ”Eftersom skillnaderna i kulturvanor mellan olika grupper av befolkningen och olika delar av landet består drar Kulturanalys slutsatsen att kulturpolitiken inte har varit framgångsrik i strävan mot deltagandemålet. Offentligt finansierad kultur är alltjämt i huvudsak något som tillkommer grupper med hög utbildning, hög inkomst och föräldrar med motsvarande bakgrund.”
Det finns helt klart stora skillnader mellan stad och land och olika socioekonomiska grupper. Storstäderna är bäst tillgodosett vad gäller offentligt kulturutbud. Det gäller inte minst Stockholm som, trots att regionen bara lägger en tredjedel i kronor per invånare i förhållande till Västra Götalandsregionen, har majoriteten av de statliga kulturinstitutionerna förlagda i huvudstaden. Att klass spelar roll för hur hög tröskeln är till deltagande i kulturlivet vet vi också sedan länge. Mer anmärkningsvärt är att de folkvalda inte driver igenom reformer för att de mål som politikerna själva antagit ska uppnås.
LO har också nyligen publicerat en rapport, Brobyggare eller vattendelare? En rapport om kulturen och ojämlikheten som pekar på samma misslyckande som Kulturanalys gör. I LOs rapport lyfter man fram föreningslivets betydelse för att överbrygga där de offentliga kulturverksamheterna går bet. Kulturanalys pekar i sin rapport på behovet av en fördjupad analys av civilsamhällets betydelse. Ett dilemma är dock att det saknas en sammantagen statistik för ideell kultursektor, något som Myndigheten för kulturanalys behöver hjälpa till med att samla in för att kunna analysera.
Vi som tillhör ideell kultursektor vet att på många platser i landet är våra kulturverksamheter de enda som finns. Genom att erbjuda scenkonst, musik, bildkonst, film, författarsamtal och kulturdebatt skapas tillfällen att delta i kulturlivet på just det sätt som det kulturpolitiska målet slår fast.Både som publik och som medverkande. De offentliga stöden till lokala kulturföreningar från kommuner är inte stort, trots detta är ideell kultursektors utbud stort. Med ökat stöd till ideell kultursektor växer möjligheterna att nå det kulturpolitiska målet om allas deltagande. Politikernas utmaning är att se till att klara av det innan kulturpolitiken fyller 50 år.
Calle Nathanson,
vd Folkets Hus och Parker
Här finns Folkets Hus och Parkers Nyhetsbrev 2.