Ledare – Kultur för alla eller för priviligierade?

Det har gått tre månader sedan valet och Sverige har ännu inte någon regering. Riksdagen röstade i förra veckan igenom Moderaterna och Kristdemokraternas gemensamma förslag till budgetreservation för 2019. Denna innebär nedskärningar inom kulturområdet med drygt 200 miljoner kronor.

Kulturpolitiken har den senaste tiden blivit mer ideologiserad. Samtidigt har det hittills från sju partier funnits ett starkt avståndstagande mot politisk styrning av kulturens innehåll. Armlängds avstånd – principen om att politiker ska besluta om anslagen men inte över det konstnärliga innehållet, som nationalekonomen John Maynard Keynes myntade efter andra världskriget – upprätthålls av alla etablerade partier utom Sverigedemokraterna.

Kulturområdet har sedan 70-talet tidvis varit en arena för debatt mellan höger och vänster där privat finansiering har ställts mot offentlig finansiering. Framförallt Moderaterna har velat sänka skatten och på så sätt ge medborgarna mer i plånboken. Vänstern vill jämna ut klyftor och skapa likvärdiga förutsättningar för alla genom offentliga insatser. Denna åsiktsskillnad inom kulturområdet har i praktiken märkts mest på kommunal nivå, till exempel i Stockholm i tiden före 00-talet. På nationell nivå har inte utfallet, åtminstone om vi tittar på de senaste 20 åren, skiljt sig åt nämnvärt. Under Lena Adelsohn Liljeroths tid som kulturminister ökade kulturbudgeten till exempel.

Efter valet i september märks däremot en tydlig förändring. M och KD har fått igenom sin budget i riksdagen vilken innebär rejäla sänkningar på kulturområdet. Fri entréreformen på museer ska tas bort, den nationella satsningen på kulturskolan likaså och ”allmän kulturverksamhet” genom Kulturrådet ska sänkas. På kommunal nivå ser vi också en nygammal inställning till den offentliga finansieringen av kultur. I Stockholms stad gör den grön-blåa majoriteten en nedskärning på både central förvaltning och i stadsdelarna, i Botkyrka vill M (i opposition) sälja den kommunala konsthallen och lägga ner flera bibliotek och i Sölvesborg sänker samstyret bestående av M, SD, KD och SoL stöden till studieförbunden och Folkets Hus.

Det vi ser nu är en omsvängning från en hyfsad samsyn angående offentlig finansiering inom kulturområdet till tydligare ideologiska skillnader mellan höger och vänster.  Moderaternas ungdomsförbund beslutade under sin stämma för en tid sedan attverka för att staten helt ska avskaffa kulturbidraget. MUF röstade också ja till att arbeta för att slopa den nya public service-avgiften och sedan avveckla hela public service.

Vi har i Sverige ett unikt system med offentlig finansiering av kultur som i sig utgör en skärva av den totala offentliga skattefinansierade samhällskostnaden. Vi saknar en tradition av privata mecenater och kan räkna dessa på ena handens fingrar. Direkta neddragningar av kulturstöd på nationell och kommunal nivå kommer att leda till en utarmning av kultursektorn. Många debatter lär komma inom en snar framtid när synen på finansieringen av kulturområdet återigen innebär tydliga åsiktsskillnader.

Calle Nathanson,

vd Folkets Hus och Parker

Här finns Nyhetsbrev nummer 9.