Biograferna är filmpolitikens infrastruktur
Den höjda biomomsen som införts har inverkat negativt på biograferna som redan har stora utmaningar med ekonomin. Under de kommande åren krävs nyinvesteringar i biografteknik och därför behövs återigen en statlig satsning.
Den nya statliga filmpolitiken trädde i kraft 2017. Då gick det gamla filmavtalet i graven och in kom en från staten utpekad struktur för branschinflytande och med filmpolitiska mål. Någon satsning på filmen från statens sida genomfördes aldrig vilket i sig gjorde det svårare att förstå varför det varit så angeläget att göra denna omställning. Att, som den förra kulturministern gjorde, förklara införandet av en statlig filmpolitik med att det skulle leda till en ökad demokratisering genom införandet av branschråd, kan två år senare inte sägas ha blivit fallet.
En av få existerande
kulturverksamheter
på mindre orter
Finansieringsmodellen för att införa den statliga filmpolitiken när den tidigare biografavgiften togs bort, var att höja momsen på biografbiljetten till 25 procent. Inom folketshusrörelsen är vår uppfattning att det var ett beslut som inverkade direkt negativt på de biografer som är momsade och inte har så omfattande verksamhet, det vill säga föreningsdrivna biografer på mindre orter. Filminstitutet genomför under hösten en första analys av effekterna av den höjda momsen och bekräftade det ovan sagda vid en presentation av resultatet vid branschråden nyligen. Analysen visar att de tidigare så kallade ”gröna biograferna” (som visat 5 föreställningar eller färre per vecka) har tappat i nettointäkter när åren före och efter införandet jämförs. Ytterligare en negativ effekt av höjd moms är, enligt Folkets Hus och Parker, att biograferna i ökad utsträckning vill satsa på de ”säkra korten” på bekostnad av kvalitetsfilm.
Biograferna är filmkulturella mötesplatser och betydelsen av biografen ökar ännu mer på de mindre orterna. Många gånger är biografen på de dessa orter en av få existerande kulturverksamheter. Genom att komplettera repertoarfilmen med Folkets Hus och Parkers utbud av direktsänd scenkonst blir biografen ännu viktigare som kulturbärare i lokalsamhället.
Därför behövs
återigen en nationell
statlig insats
För något år sedan genomförde riksorganisationen en enkätstudie hos medlemsföreningarna angående teknikbehoven på biograferna under de kommande åren. Den studien visar att många driver biografverksamhet med teknik som sett sina bästa dagar för länge sedan, och att investeringsbehoven är närmare 50 miljoner kronor bland Folkets Hus och Parkers ca 160 biografer. Liknande analyser för till exempel Våra Gårdars och Bygdegårdarnas biografer saknas dock i dagsläget.
När digitaliseringen genomfördes från år 2006 och framåt, tillsatte staten 60 miljoner kronor som biografer i hela landet kunde ansöka om för att investera i ny utrustning. Det krävdes också en medfinansiering, vilket ställde krav på kommunerna att gå in med medel. Det har gått många år sedan dess och biograftekniken behöver åter uppdateras på många platser. Kommunernas ekonomi är tuff under kommande år medan statens finanser är bättre. Därför behöver återigen en nationell statlig insats för investeringar av biografteknik genomföras.
Inlägget är en del av Folkets Hus och Parkers nyhetsbrev.
Starta en prenumeration här